söndag 20 juni 2010

Jesus begravning, fakta eller fiktion?

Det som de flesta brukar hålla med om, även de flesta hårdnackade skeptikerna, är att Jesus har funnits som en historisk person och att han blev korsfäst. Men blev verkligen Jesus begravd? Denna fråga ska jag ta upp i dagens blogginlägg! Jag kommer utgå ifrån mitt projektarbete om "Jesus uppståndelse" när jag besvarar denna frågan!

För det första förespråkade judisk lag att man ska begrava avrättade fångar!

”… Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den på samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel…”(5 Mos 21:22-23)


Utifrån en sådan befallning hade man en stor motivering att ta ner och begrava Jesus kropp eftersom de inte ville ”orena landet” (Michael Symmons Roberts, 2009). Prokuratorerna hade dessutom fått order om att respektera judarnas religion med dess lagar och traditioner. Utifrån denna informationen skulle det snarare vara konstigt att påstå att Jesus inte blev begravd. Bevisbördan ligger på den som hävdar motsatsen! (Daniel-Rops, 1985)

För det andra berättar alla evangelierna att Josef från Arimatea var ansvarig för Jesus begravning. Författaren till Markus Evangelium berättar att:

”… dagen före sabbaten, kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesus kropp…” (Mark 15:42-43, 15:46)


Lägg märke till att Josef från Arimatea var en rådsherre, han var alltså medlem i Sanhedrin. Lärjungarna och de första kristna måste ha varit mycket arga och bittra mot Sanhedrin eftersom de hade pådrivit Jesus avrättning. Petrus går så långt att han sa ”Honom [Jesus] korsfäste ni” till Sanhedrin. Samtidigt berättar evangelierna att de manliga lärjungarna, med eventuellt undantag för Johannes, inte var med vid begravningen och än mindre var de ansvariga för begravningen. Författaren ger alltså en person från Sanhedrin, som hade dömt deras älskade rabbi till döden, en hjälteroll medan de manliga lärjungarna beskrevs som fegisar. Eftersom man inte brukar hitta på saker som kan svärta ner ens egna rykte så är det svårt att tänka sig att man skulle ha hittat på detta! Detta ökar trovärdigheten i Markusevangeliets skildring om Jesus begravning (Lee Strobel, 1998).


För det tredje bekräftar arkeologiska fynd begravningstraditionerna som skildras i Markusevangeliet! Judarna brukade placera liket i en grotta, med en trång ingång, förseglad med en stor sten. Primärt brukade man placera liket på en nisch eller bänk som var inhuggna i berget. Senare samlade man ihop benen och lade dem i en låda. Markusevangeliet säger att:

”…Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom [Jesus] och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven…”(Mark 15:46)

Man har hittat flertalet arkeologiska fynd som stämmer in på föregående beskrivning. Bland annat har man hittat graven till Josef Kajafas son. (
"Israel Ministry of Foreign Affairs", 2008).

Om man hade hittat arkeologiska fynd som motsäger de begravningstraditioner som skildras i evangelierna hade detta dragit ner trovärdigheten hos författaren! Men nu när det som skrivs i evangelierna verkar gå i linje med arkeologin ger detta en viss positiv indikation på att Markusevangeliet är tillförlitligt! Men det är dock inte ett absolut bevis men som sagt en positiv indikation! (Lee Strobel, 1998)

Utifrån det jag har skrivit är det rationellt att påstå att Jesus begravning är historisk fakta och inte bara en fiktion! I nästa blogginlägg kommer jag förmodligen antingen skriva om "Jesus tomma grav" eller "Framework-teorin".



Källor

(1) Michael Symmons Roberts, “The miracles of Jesus”, http://www.bbc.co.uk/religion/religions/christianity/history/miraclesofjesus_1.shtml#section_5, uppdaterad 2009-09-18


(2) Daniel-Rops, ”Dagligt liv i Palestina på Jesus tid”, s. 64-65, Prisma Magnum, Stockholm, 1985

(3) Lee Strobel, “Fallet Jesus”, s 105 samt 232-233, Zondervan Pulishing House, Grand Rapids, 1998

Citatet av Petrus kommer från Apostlagärningarna kapitel 4:10

(4) "Israel Ministry of Foreign Affairs", 2008, URL: http://www.mfa.gov.il/MFA/History/Early%20History%20-%20Archaeology/Archaeological%20Sites%20in%20Israel%20-%20Jerusalem-%20Burial

2 kommentarer:

Anonym sa...

Klar språk och lättläst! Man följer verkligen med i vad du vill säga!

Kan va intressant och se om budet om begravning finns kommenterad i Talmud (den nedskrivna "muntliga lagen"), eftersom det skulle ge mer än dubbelt så mycket stöd! (… eller vilka källor har Daniel Rops?)

Så din resonemang om de manliga lärjungarna är att deras uppgift om begravningen är i praktiken en medgivande över något de skäms över (eftersom de inte deltog), och om begravningen inte var sant så skulle de aldrig utsätta sig själva för en sådan onödig förnedring? (De flesta skulle nog hänga med på resonemanget, men kanske inte alla. Kanske du skulle ha ökat på ytterligare nån steg varför deras uppgift ökar trovärdigheten?)

Hmmm, lite oklart hur den tredje arkeologiska punkten stödjer att Jesus blev begravd … Kanske har jag missat nåt! …

Tack för läsningen!

Emanuel Hai sa...

Budet om begravningen skriver "Michael Symmons Roberts" om i en BBC-artikel (Jag har länkat till den i källförteckningen). Ja det hade verkligen gett ännu starkare bekräftelse om man kunde hitta det budet i Talmud!

Jag har faktiskt lagt till en mening för att förtydliga mitt "andra resonemang"!

Jag har skrivit om tredje punkten och tagit med ett resonemang om arkeologi som framförs i boken "Fallet Jesus" (Lee Strobel) på sida 105

Tack så mycket för din konstruktiva kritik! Fortsätt gärna med det så ska jag bidra med konstruktiv kritik till dina blogginlägg ;)!