onsdag 11 januari 2012

Språkets förmåga att kunna beskriva verkligheten!

Jag har haft en liten Diskussion på bloggen Pataphysics of Simulcra om Postmodernism, språkets förmåga att beskriva verkligen och särskilt dess förmåga att beskriva hurdan Gud är. Pataphisics of Simulcra lutar mer åt en post-modern och skeptisk syn på språkets förmåga att beskriva verkligheten medan jag själv intar en skeptisk hållning till hans skepticism. Jag lyckas nog inte fånga upp hela diskussionen här men jag har valt att fokusera på två frågeställningar som vi har diskuterat:

1.      1. Har Språket en förmåga att beskriva verkligheten som den är(kan språket beskriva sanningen)?
2.      2. Har språket en tillräcklig förmåga för att beskriva hurdan Gud är?

Låt oss börja med den första frågeställningen. Har språket en förmåga att beskriva verkligheten som den är? Jag ska börja med att ta upp Pataphysics of Simulacra’s motargument. Han skriver följande på sin blogg:

Att en sanning kan fullständigt uttryckas i en språklig sats (vilket görs i både religion och logiken) är en ganska djärv troshandling. Man måste då i sådana fall anta att ett tillstånd i världen kan fullkomligt uttryckas i en språklig sats” 
(från blogginlägget "Naivt om Sanningen")

Vårt språk som vi tänker med och använder oss av för att formulera utsagor om hurdan verkligheten är, är i sig själv begränsat. Vad ska man säga om det här? Jag menar att citatet ovan är i allra högsta grad en språklig sats.  I princip hävdar han att sanningen inte kan beskrivas med språkliga satser. Men citatet ovan är i sig självt ett sanningspåstående som uttrycks som en språklig sats. Då borde vi i ärlighetens namn vara skeptiska mot ifall den språkliga sats som Pataphysics of Simulcra själv uttryckt kan vara sant! Ifall hans språkliga sats inte stämmer så har vi inga goda skäl att misstro språkets förmåga att kunna beskriva verkligheten (om än begränsad kunskap om verkligheten)

För det andra så argumenterar han utifrån Kvantmekaniken

”Kvantfysiken också pekar till att sanningen är inte så enkel som bara en sakförhållande utan har någon sorts kognitiv aspekt, vilket är välkänd i hur medvetna observatörer kan kollapsa vågfunktionen (som är ett suddigt virtuell ”tillstånd” mellan annars verkliga tillstånd). Dvs en medveten observatör bestämmer att virtuella tillstånd verkligen förvandlas till verkliga tillstånd. Kvantfysiken knyter alltså ihop verklighet och kognitiv förmåga. Sanning kan alltså inte definieras som något oberoende av de som observerar denna sanning. Sanningen är ett samspel, kanske ett samtal, en kommunikation, sanningen är formbar av de som betraktar sanningen.” 

Om jag ska vara ärlig så hänger jag inte med på exakt hur kvantmekaniken kan användas som argument emot språkets förmåga att beskriva sanningen. Det beror nog mest på att jag inte är tillräckligt insatt i ämnet. Men låt gå för diskussionens skull! Jag menar ändå att det blir enormt problematiskt att använda Kvantmekanik som argument mot Språkets förmåga att beskriva sanning!

Språkets förmåga att beskriva verkligheten är en förutsättning för Vetenskapen! När forskare gör diverse experiment och observationer så beskriver dom resultatet med hjälp av språ! När de tänker, analyserar resultatet så gör dom det också med hjälp av sitt språk! Ifall Kvantfysik undergräver språkets förmåga att beskriva sanningen så kommer detta också att undergräva språkets förmåga att beskriva vetenskapliga sanningar. Ifall Vetenskapen blir undergrävd så går det inte heller att använda kvantfysikaliska argument emot språkets förmåga att beskriva verkligheten eftersom Kvantfysiken själv ingår inom kategorin ”Vetenskap”.

Nu är det min tur att presentera argument för att språket har förmåga att beskriva verkligheten! Jag har egentligen redan nämnt mitt första argument men jag nämner det igen:

Ifall man påstår att ”språket inte har (tillräcklig) förmåga att beskriva verkligheten” så använder man sig faktiskt av språket för att beskriva just verkligheten! Då måste man förutsätta det som man ska motbevisa och det är inte ett särskilt lyckat argument!

Låt mig raskt vandra vidare till nästa argument! Mitt andra argument är att Gud är garanten för att vi kan lita på språkets förmåga att beskriva verkligheten! Gud är den yttersta verkligheten! Gud har alltid existerat och Han förklarar all annan existens! Gud är personlig och det innebär att Han har förmåga att känna, tänka, tycka, vilja, välja m.m. Precis som vi människor använder oss av språk för att tänka så antar jag att Gud också använder sig av språk. Men Guds språk är annorlunda än vårt. Guds egna språk, det som enbart talas inom Treenigheten, har en 100% förmåga att beskriva verkligheten! Det blir en logisk följd av att Gud är allvetande. För att vara allvetande så måste språket som man tänker med ha en fullkomlig förmåga att beskriva verkligheten! Människans specifika språk är en skapelse av Gud. Samtidigt har språk som fenomen, ”Gudsspråket”, existerat hos Gud från evigheter!  

Gud har sedan valt att skapa människan till sin avbild. Gud har utrustat oss med en intellektuell kapacitet att kunna förstå Skapelsen och Gud.  Intellektet har dessutom en förmåga att kunna förstå och kommunicera sanning med hjälp av språk! Vårt språk är självklart enklare än "Gudsspråket" men fullt tillräckligt för att kunna beskriva verkligheten på ett tillräckligt tillfredställande sätt! Gud har inte lämnat människan ensam utan Han har valt att uppenbara sig själv för människorna trotts syndafallet! Gud har använt sig av språket för att berätta för oss människor vem han själv är! Ifall språket inte hade haft förmåga att beskriva verkligheten så skulle Han aldrig beskriva sig själv med ord! Men detta är just precis det som Han gör!

Detta erkänner Pataphysics of Simulacra verkar vara ett starkt skäl att lita på språkets förmåga att beskriva sanning! Men han kommer med en invändning:

”[Jesus:]Ni läser genom hela bibeln, men på nåt sätt missar ni att den handlar om: Mig. … Så vad vill detta säga? Jo, att språket är ingen garanti att uppfatta sanningen, och det påstår han som vi kallar för ”Ordet”. Dessa s.k. troende kunde läsa raderna, men de kunde inte läsa mellan raderna, för att få fatt på den verkliga tron. Språket är alltså en medel till att förstå sanningen, men korresponderar inte exakt med sanningen."

Förmodligen så anspelar han på Luk 24:25 där Jesus säger följande till sina lärjungar efter sin uppståndelse:

"Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt.”

Ifall Jesus hade menat att språket inte hade haft förmåga att beskriva sanning hade hans respons snarare varit att 

”profeterna vittnade om mig, men jag förstår att ni inget fattade eftersom språket som profterna uttryckte sig med inte hade förmåga att beskriva verkligheten. Men nu ska jag förklara…”

Nej! Jesus är irriterad på dem just därför att de kände till profterna! Ifall språket inte hade haft förmåga att kommunicera sanning så hade Jesus irritation över lärjungarna tröghet varit oberättigad! Men ifall språket faktiskt beskriver verkligheten så hade Jesus anledning att vara irriterad och skälla ut lärjungarna! De borde veta bättre! Problemet varit inte att lärjungarna inte kunde förstå vad profeterna menade utan att de hade otro!

Min slutsats är att språket har en verklig förmåga att kunna beskriva verkligheten, om än en begränsad sådan! Vi kan ha verklig kunskap eftersom Gud är garanten för kunskapen! (Jag hann inte svara på fråga 2 hurvida språket har en tillräcklig förmåga att beskriva Gud. Men jag ska ta upp den frågan i nästa blogginlägg!)

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det var egentligen Joh 5:39-40 jag tänkte på, broder.
Poängen där är att dessa judar hade lärt förmodligen moseböckerna utantill, och kanske vissa delar av de övriga skrifterna. ÄNDÅ kunde de inte uppfatta att de handlade om Messias. Alltså, judarna precis som vi tror på att Evigt Liv finns i dessa skrifter,[1] men de liksom vi inte alltid ser Livets Herre i dessa skrifter. Är det skrifternas fel? antar inte det. Är det felet hos de som läser? Ja, … trots att de lär sig utantill t.o.m. (judarna t.o.m. känner till storleken hos vissa bokstäver, och ”kronor” på bokstäver).

Poängen är här att: Att veta ”bokstaven” är inte tillräcklig. En hjärta som söker är det som är det nödvändiga. Att veta alla bokstäver och t.o.m. hela bibeln är inte Livet. Det är det bibeln talar _om_ som är Livet.

Av förståeliga skäl, har vi stor tillit till språket eftersom det är bland de största tillgången som mänskligheten fått. Sedan uppfann vi skriften (så vitt vi vet) och det har fått ännu starkare påverkan, kanske t.o.m. alltför stark eftersom många muntliga traditioner försvinner då. Jag påstår inte att Gud inte skapade språket. Jag påstår inte heller att Gud inte skapade språket för att kommunicera med oss. Jag påstår inte heller ens att inte språket är till för att nå sanningen. Det enda jag säger är att språket kan inte i sig självt förmedla sanningen till oss. I sådana fall hade ”judéerna” i Joh 5 uppfattat sanningen om Jesus med en gång. Det är bara en hjärta som ropar som kan uppfatta sanningen som förmedlas i språket.

Att tro att språket i sig självt kan förmedla sanningen till oss av egen kraft är ungefär som matematiker som tror att den matematiska logiken kan ligga till grund till att avgöra vad som är en matematisk sanning. Det var en illusion som varade fram till Gödel …



;-) Om jag har en post-modern syn på språket vet jag inte. Det kanske jag har. Mitt intresse för post-modernism är främst som samhällsfenomen. Sedan om jag råkar ha vissa post-moderna åsikter det må vara hänt. Att Jesus råkade vara hädare, det må vara hänt också :-S …… Vad skulle Jesus säga? Han sa det han sa, och andra bedömde enligt vad de tyckte. ;-)

Jo, jag är skeptiker. Det kan jag inte hjälpa, hålla på säga. Kanske har med min uppväxt att göra?… Kanske för att jag är barn till fyra olika kulturer? Den som ständig jämför ”systemet” med något ”utanför systemet” blir lätt skeptiker.

Var Jesus post-modern? Nja, men han var nog post-religiös.

Jag återkommer …

Anonym sa...

Guds språk och våra språk

Jag, hoppas att du la märke till att jag talade faktiskt om Guds språk.

Sedan när vi talar om språk så talar vi ju om det specifika språk som heter ”lingvistisk språk”. Det finns ju andra mänskliga språk, som t.ex. kroppsspråk, och kanske andra språk kopplade till de olika sinnena.

_ _ _

Så vet du vad vår språk _är_ för något?

Är du beredd att leva med paradoxer?

”Detta jag nu säger är falskt”

Jag tror du kommer fram till att ovanstående sats är både sann och falsk. Detta är en del av det lingvistiska språk vi lever i. Språkens värld är en paradoxens värld. Vågar du lita på språket så pass som du gör?

Sedan har du ett exempel som jag tror Wittgenstein tog upp. Säg att jag gör ett uttalande med ord som jag missförstått betydelsen av. År senare upptäcker jag misstag och ändrar ordalydelsen. När är vi säkra att alla förstått alla ord likadant? Dessutom, är lexikonbetydelsen i själva verket väldigt flytande, (det är både styrka och svaghet). Säg mig, vågar du lita på språket så pass som du gör?

Personligen ser jag inte detta syn som något som skulle undergräva Gudstron, ej heller tron på bibeln.

…Jag försöker se det från andra hållet. Det är egentligen inget fel med vår språk, men vad ”sanning” skall uppfattas (se paradoxen ovan) måste modifieras. Sanning hänger inte på vårt språk iaf, den är bortanför vårt språk.

En annan variant skulle va att den yttersta Sanningen skulle kunna inneha paradoxer, att den både innehar A och icke-A. Då börjar vi ironiskt nog närma oss …

_ _ _

Kvantfysiken

OK, när man brukar tala om sanning så talar man ungefär om ”sakernas tillstånd” (den vanligaste definitionen antar jag). Om din sanningsbegrepp grundas på att beskriva ”sakernas tillstånd” så får man se till att inte halka på hal is, eftersom kvantfysiken beskriver en sorts mellantillstånd som (hitintills) bara går att beskriva med matematik. (tillstånd som är en ”blandning” av A och icke-A). Om man inkl. matematik i det vi kallar språk, så är det ok. Men i och med upptäckten av kvantfysiken anar man bråddjup som vi kan knappast fatta med förståndet, där bara matematik kan behärska. Bl.a. att vår kognitiva uppfattningsförmåga påverkar dessa mellantillstånd för att sedan förvandlas till det ena eller andra ”riktiga” tillståndet i vår vanliga verklighet. I och med kvantfysiken blir hela begreppet ”verklighet” rubbad. Vi har överhuvudtaget svårt att med vanliga ord beskriva denna suddiga mellantillståndets verklighet. En annan sak som är ännu svårare att beskriva i kvantfysiken är partikel-våg-dualiteten. Alla försök att beskriva med vårt vanliga språk fallerar. Går egentligen bara med matematik.

Kvantfysiken håller faktiskt luckra upp vår logik. Vår logik knakar i fogarna för att försöka förstå kvantfysikens värld. ”Kvantlogiken” ställer den klassiska logiken på sniskan. Om det sker i framtiden (kanske när kvantdatorn blir verklighet), kommer det även modifiera vår förståelse av sanning så pass, att vi skulle komma fram till annorlunda slutsatser i vår diskussion? Kanske……

Anonym sa...

Matematik / Tyska / Finska / Utdöda språk

OK, förutsatt att vi antar att matematik tillhör vårt språk: Matematiker gör ju upptäcker inom matematiken hela tiden, och de anar djupare matematiska sanningar. Så de får uppfinna/upptäcka nya matematiska begrepp för att beskriva dessa djupare sanningar. Men dem kommer ju aldrig fram till den yttersta matematiska sannningen. Gödel, som sagt, kom fram till att det finns mycket starka logiska begränsningar på matematiska språk (som inkl de naturliga talen) för att avgöra vad som är sant och falskt.

Många har undrat varför många kända filosofer skriver just på tyska. Det har föreslagits att tyska är bäst lämpad att beskriva exakta beskrivningar av samband.

Många har undrat varför fabriksolyckor är överrepresenterade i Finland. Det har föreslagits att finska är speciellt dåligt på att beskriva processer.

Många undrar varför det är så hemskt när språk dör ut. De som har studerat dessa språk kan tala om varför: Eftersom det finns begrepp i dessa språk som inte går att uttrycka i några av dagens levande språk. Och finns inga talare i språket, kommer inte det begreppet kunna uttryckas i framtiden (även om de står i en bok, eftersom bara talare vet vad begreppet egentligen betyder).

Jag påstår inte att dessa fyra exempel är något vattentät bevis, men de pekar ändå på både språkets svaghet och styrka: svaghet, att man kan inte räkna med att språket vid ett givet ögonblick kan beskriva alla fenomen (inkl sanningen); styrka, att vi kan utveckla språket att utforska nya områden (inkl sanningen).

Jag återkommer …

Anonym sa...

missade en fotnot:
[1] Vi kristna säger ”Ordet” för att beskriva detta, judarna säger ”Torah”. De är så gott som synonyma.

Emanuel Hai sa...

Respons på första kommentaren: Okej bra förtydligande! Jag håller med om att det inte räcker att läsa Ordet. Även om jag har kunskap om Gud så innebär det inte nödvändigtvis att jag har en relation med Gud! Om det var detta som du mena så håller jag med dig 100%! :)

Repons på andra kommentaren:
Jag är beredd att leva med skenbara paradoxer som verkar motsägelsefulla utifrån min begränsade kunskap. Det kan ju mycket väl finnas något som jag inte ännu känner till som kan förklara varför det inte är en verklig paradox! T.ex. regeln om att A och icke-A inte kan vara sanna samtidigt måste vara sann! Det kan ju inte både vara så att "A och Icke-A inte kan vara sanna samtisigt" samtidigt som att "A och Icke-A kan vara sanna samtidigt"!

Visst kan det vara så att alla människor inte har exakt samma förståelse av ett ord i vissa fall. Men vid diskussion så brukar det i alla fall i princip vara möjligt att göra sig förstådd genom att förklara vad man menar med ett visst ord osv. Språket verkar ha tillräcklig förmåga att beskriva sanningen!

Respons kommentar 3:
Det kan vara så att olika språk har olika förmåga att beskriva och kommunicera sanning. Samtidigt kan det vara andra aspekter i kulturen som gör att t.ex fler fabriksolyckor sker i Finland. Dålig utbildning? Arbetsmiljön kanske är sämre där? Kan det finnas genetiska faktorer osv?

Angående Kvantfysiken: Tydligen så verkar det som att Relativitetsteorin har blivit motbevisad! (http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/partikel-rorde-sig-snabbare-an-ljus)
Ifall jag förstod mina klasskamrater som är Naturvetenskapsnördar rätt så kan det även omkullkasta Kvanteorin. Själv har jag dock för lite kött på bena om ämnet för att säkert kunna utala mig men tänkte att det kanske kunde intressera dig!

Jag tänkte ta upp frågan om Språkets förmåga att beskriva Gud mer i nästa blogginlägg!

Emanuel Hai sa...

*Repons på andra kommentaren:
Jag är beredd att leva med skenbara paradoxer som verkar motsägelsefulla utifrån min begränsade kunskap. Det kan ju mycket väl finnas något som jag inte ännu känner till som kan förklara varför det inte är en verklig paradox! men jag är inte bered att ge upp logikens lagar! T.ex. regeln om att A och icke-A inte kan vara sanna samtidigt måste vara sann! Det kan ju inte både vara så att "A och Icke-A inte kan vara sanna samtisigt" samtidigt som att "A och Icke-A kan vara sanna samtidigt"!

Emanuel Hai sa...

*Repons på andra kommentaren:
Jag är beredd att leva med skenbara paradoxer som verkar motsägelsefulla utifrån min begränsade kunskap. Det kan ju mycket väl finnas något som jag inte ännu känner till som kan förklara varför det inte är en verklig paradox! men jag är inte bered att ge upp logikens lagar! T.ex. regeln om att A och icke-A inte kan vara sanna samtidigt måste vara sann! Det kan ju inte både vara så att "A och Icke-A inte kan vara sanna samtisigt" samtidigt som att "A och Icke-A kan vara sanna samtidigt"!

Anonym sa...

För mitt svar på punkt 1. Har Språket en förmåga att beskriva verkligheten som den är? se mitt blogginlägg Vilken sorts "sanning" beskriver språket? http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/2012/01/13/vilken-sorts-sanning-beskriver-spraket/

Eriol sa...

Angående relativitetsteorin och kvantfysiken, se mitt blogginlägg http://pataphysicsofsimulacra.wordpress.com/2012/01/19/neutriner-och-don-quixote/