Den här dagen har jag vandrat genom Dödsskuggans dal och på Gröna ängar.Jag började dagen med att vara sådär sjukt trött som man kan vara. Jag satt och nickade på lektionerna. Inte för att jag höll med läraren utan för att jag slumrade till. Franskan var värst, alltså egentligen gillar jag franska men på något sätt lyckas jag alltid bli som mest seg på dessa lektioner.
På retoriken skulle jag hålla ett hyllningstal om Gud. Jag skrev talet igår kväll och hade inte ens hunnit öva på det eller göra stöd lappar. Jag var så sjukt nervös innan. Sedan kom jag in på lektionen. I tur och ordning höll alla sina tal och till sist var det jag. Innan jag gick upp var jag livrädd men när jag steg fram så kände jag hur Gud fyllde mig med frimodighet. Jag märkte fort hur öppna de var och de lyssnade intensivt. Några fick tårar i ögonen och det var en som blundade. Successivt så föll Guds närvaro ner mer och mer medan jag blev bara mer och mer frimodig. Alltså det var helt obeskrivligt! Gud är god säger jag bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar