Minnesdagen för Förintelsens offer

Det har blivit mörkt ute. Gatulamporna är tända och lyser upp gatan som jag springer på. På min högra sida är kanalen. När jag vänder mitt ansikte åt andra hållet passerar jag gamla hus med holländskt stuk. En bit ifrån mig ser jag plötsligt ett annorlunda hus. På taket ser jag små Davidsstjärnor gjorda av järn. När jag kommer närmare lägger jag märke till att det finns höga järnstängsel framför byggnaden. När jag försöker hitta grinden ser jag att den är ordenligt låst. Jag springer runt huset i förhoppning om att hitta en ingång.

När jag har kommit runt huset ser jag flera människor som står i en kö. På andra sidan gatan är en polisbil parkerad. När jag går fram till kön så märker jag att det står två vakter vid ingången. De frågar mig hur jag hade fått reda på Minneshögtiden. Jag berättade för dem som det var att jag hade sett en Face Book uppdatering från Annelie Enochsson och bestämt mig för att komma.De ber mig visa upp mitt id-kort och ställer några frågor till innan de släpper in mig.

När jag kommer in hänger jag av mig jackan. Genom några stora glasrutor kan jag se "förgården" till Synagogan. När man ska gå in i en gammal kyrka så brukar det vara stränga regler att man ska ta av sig mössan för att visa respekt. Jag trodde att det var samma sak här men till min förvåning så var det precis tvärtom. Jag blir tvungen att gå tillbaks jackan för att hämta min mössa. Sedan går jag ut på "förgården" och sedan in i Synagogan. Inne i Synagogan märker jag att det kryllar med folk. Framme vid talarstolen står det en man med mörkt hår med en liten kippa på huvudet. Allt som de sa framme från talarstolen sa de för att hedra Förintelsens offer. Det var speciellt en sak som den mannan sa som jag inte kunde sluta tänka på:

"När vi gör Hitler till en legendarisk demon tar vi bort ansvaret från folket som lät honom hållas."

Han förklarar att som medborgare i ett land har varje enskild individ ansvar för det som händer i samhället. Om vi är tysta och passiva när mänskliga rättigheter kränks så är vi med och godkänner det som sker.

Flera olika talare träder fram under kvällens gång och talen varvas med musik från bl. a "Schindlers List". Plötsligt ser jag att riksdagledamot Annelie Enochson går fram till talarstolen. När hon står där framme så säger hon många bra saker. Det märks att det inte är första gången som hon talar inför stor publik. I mitten av talet säger hon bl.a att:

"...den ökande antisemitismen i dagens Sverige mycket oroande. Oroande tecknen finns i vårt samhälle där man förlöjligar, förringar och misstänkliggör våra judiska invånare. I Malmö utvandrar idag svenska judiska medborgare för de känner sig trakasserade och vågar inte leva öppet som judar..."

Efter Minneshögtiden går jag fram och hälsar på Annelie. Sedan går jag raskt ut från Synagogan. På vägen mot spårvagnen funderar jag över det som hade sagts under kvällen. Vart är Sverige på väg drygt 70 år efter Förintelsen?