Robert V. McCabe menar att frasen "Och det blev afton och det blev morgon" används retoriskt för att länka ihop dag 1 med dag 2, dag 2 med dag 3 osv. Att dag 7 saknar frasen "Och det blev afton och det blev morgon" kan därför förklaras med att den sjunde dagen inte behövde länkas ihop med en åttonde dag. Den sjunde dagen var ju den sista dagen i "skapelsedagen" och därför avslutas den inte med att det blev afton och morgon. [1]
Jag har en hemtenta på 10 högskolepoäng i ämnet Apologetik som ska vara färdig till fredag nästa vecka. Sedan nästa helg kommer ju William Lane Craig till Apologia-konferensen "On Guard" som jag ska gå på. Så det lär inte bli något blogginlägg på över en vecka. Men jag hoppas att du som följer bloggen inte blir allt för ledsen för detta. Ha det bra så länge!
 |
| "Morning Mist" ( Creative Commons Attribution 2.0 Generic licence) |
[1] Robert V. McCabe, "A Defense of literal Days in the creation week", s. 114, URL: http://www.dbts.edu/journals/2000/McCabe.pdf
3 kommentarer:
Här kan jag däremot inte riktigt hålla med McCabe utan det känns mer som en ad hoc lösning för att rädda kalenderdagssynen. Det känns också som att McCabes case för en kalendervecka tappar en del av sin tyngd här, om han nu menar att frasen "det blev afton och det blev morgon" inte är till för att markera dagarnas längd, vilket alltså då logiskt sett även borde inkludera den sjunde dagen, utan snarare som ett stilistisk sätt för att koppla ihop dagarna. Det låter snarare som att det är så en day age:are borde eller skulle förklara det hela med!
Hoppas att vi syns på on guard och CredoAkademin om du nu inte har fullt upp med tentan, lycka till med den! Kanske blir tillfälle att diskutera mer om Genesis ;)
Måste det vara en motsättning mellan att använda frasen "det blev afton och det blev morgon" för att markera dagarnas längd och för att få ett flyt i berättelsen när man övergår från dag X till dag X+1?
Btw det var roligt att träffas på On Guard-konferensen.
Skicka en kommentar