Djurdöd före syndafallet: En kalvinistisk lösning?

Idag är jag inne på temat ursprungsfrågor igen. En utav de större utmaningarna mot Gammeljordskreationism är problemet med djurdöd före syndafallet. Hur kan Gud säga att Skapelsen är ”god” ifall djuren lider, dör och dödar varandra? Hur kan detta vara gott? Detta är naturligtvis en variant av Teodiceproblemet. Ungjordskreationister löser detta problemet med att säga att djurdöd inte är en del av Guds goda skapelse. Det är en direkt konsekvens av människans uppror mot Gud. Djurens våldsamma beteende mot varandra är inte en del av Guds ursprungliga design så att säga. Men utifrån Gammeljordskreationism så måste du i någon bemärkelse säga att djurdöd och rovdjursbeteende är en naturlig del av Guds goda skapelse. Och detta verkar svårt att få ihop med Guds goda karaktär. Anders Gärdeborn skriver följande på föreningen Genesis hemsida.

”Tänk er en gud som skapat människan genom en årmiljoner lång kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. Vi får en blodtörstig gud.”

När jag reflekterade över detta ämnet så fick jag en lite provocerande tanke. Ifall man lånar lite tankegods från Kalvinismen skulle man inte kunna lösa denna paradox då? Jag ska försöka utveckla mitt resonemang.

Källa: Wikipedia

Nummer 1: Kalvinister menar att Gud är den som ger oss männikor liv och Han har också har rätten att ta våra liv. Gud kunde ha bestämt sig för att inte ge oss liv i över huvud taget. Gud var inte tvungen att ge oss liv men Gud valde att göra detta. Varenda ögonblick som vi är vid liv är en gåva från Gud. Gud behöver inte ge oss någon gåva över huvudtaget! Det är inte bara att Gud ger oss liv och att vi sedan kan leva vidare utan Guds hjälp. Gud upprätthåller vår existens varenda sekund och ger oss indirekt nytt liv hela tiden. Oavsett hur lång tid vi får leva så är varje minut en gåva ifrån Gud. Så när vi talar om att Gud har rätt att "ta liv" så innebär det egentligen att Gud inte måste fortsätta ge liv. Därför bör vi vara tacksamma för varje dag som vi lever. Angående tanken om att Gud har rätt att ta människoliv skriver apologeten och kalvinisten Gregory Koukl skriver följande:

Gregory Koukl

”...there is nothing patently immoral about the Creator of life taking away life. It's immoral for us because when we take life, usually we are exercising a prerogative reserved for God alone.”

 

Nummer 2: Ifall Gud har rätt att ta människors liv så borde Han också ha rätten att ta djurs liv. Människan är mycket mer värd än djuren eftersom endast hon är skapad till Guds avbild. Men ifall Gud har rätt att ta människoliv så borde Gud desstu mer ha rätten att ta djurliv eftersom de är mindre värda än människor. Ifall Gud vill skapa genom en process där djur dör, dödar varandra osv. så kan Gud göra det! Gud har gett livet till djuren och ifall han vill ta deras liv så kan Han göra det när som helst utan att Han gör något fel. Hela invändningen, att en process av ”dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste” vore omoralisk av Gud bygger på antagandet att det är moraliskt förkastligt för Gud att ta liv som hur som helst. Men ifall detta antagandet inte stämmer finns det ingen motsägelse mellan att djur dör och dödar och att Gud kallar skapelsen god. Gud har andra rättigheter än oss människor och som Skapare och givare av liv så har han rätt att ta tillbaks det när han vill. Detta är inget ont! Jag har sammanfattat argumentet i följande premisser följt med slutsats:

1. Gud som har gett liv har också moralisk rätt att ta liv.
   
2. Ifall Gud skapar genom evolutionära processer så innebär detta att Gud tar djurs liv.
   
3. Slutsats: Gud har moralisk rätt att skapa genom evolutionära processer.
   
   

Jag har aldrig hört talats om någon kalvinist som resonerar så här kring frågan om djurdöd före syndafallet. Faktum är att jag inte ens har läst om någon gammeljordskreationist i över huvud taget som tänkerså här! Är det bara jag som har funderat i dessa banor tidigare? Hur starkt är detta argumentet? Det finns en risk att detta resonemang funkar när man abstrakt funderar kring frågan men att det faller pladask när man möter verkligheten. När man ser ett stakars djur dö och ens moraliska intuitioner säger att detta är något fel. Det går säkert att invända mot detta argument på flera sätt och det kan mycket väl visa sig att det är totallt ohållbart. Jag ser detta mer som ett spekulativt kreativt tankeexperiment värt att diskuteras. Jag är inte ens säker på om jag själv tycker att det känns som ett riktigt övertygande argument. Vad tycker du som läsare? Har du tänkt på detta sättet innan? Är detta ett bra argument?